Narrativ terapi omtalas som något som innebär om-berättande/författande samtal.

Människor skapar inte en historia som berättar hela sanningen om vilken hon är, det finns inte en enda berättelse som kan vara fri från motsägelser. Människor konstruerar många historier om sig själv i samspel med sin omgivning men en av den har en tendens till att bli den dominanta historien.

Psykoterapeuten Gert Lundby har skrivit en metafor för att beskriva liknelsen: "så kan vi likna historier vid rampljuset på en scen, det som vid varje särskilt tillfälle är innanför ljuskretsen uppfattar vi klart och tydligt, det som är utanför ljuskretsen är inte mindre verkliga än de som är innanför, de är bara mindre belysta.

De delar av scenen som inte blir upplysta av ljuskretsen kan också förstås som det omedvetna: den samlade mängd av erfarenheter, upplevelser och intryck som vi gjort, men som inte är med i vår medvetnas självförståelse.

Ditt omedvetna består av all din inlärning genom ett levnadslopp, varav du glömt merparten, som ändå tjänar dig i ditt automatiska fungerande".

Narrativa terapeuter tänker i termer dominerande berättelser - innanför ljuskretsen och alternativa berättelser - utanför ljuskretsen. Berättelser som har inverkan för våra handlingar i det förgågna, i nuet, och i framtiden.

Genom att berättelserna formar våra liv så kan vi genom att göra om våra berättelser även omskriva vår framtid.